Rektortycket 13 - Torbjörn Hanö

Bloggstafetten för rektorer som tycker till om skolan och rollen som skolledare är inne på sitt trettonde inlägg och det är dags för Torbjörn Hanö att skriva om något som är högaktuellt för honom.

Att byta jobb

Man vill ju så mycket som rektor. Förhoppningsvis, i alla fall. I dagarna byter jag jobb, skola, skolform och till och med kommun.

Jag kommer till en på många sätt mycket välfungerande skola, kanske populärast i stan rentav. Då är det ju bra om jag inte ställer till något...

Fast å andra sidan så vill jag ju så mycket. Och man har anställt mig för att jag vill och kan jobba med skolutveckling. Vad är då problemet? Jo, hur balanserar man som ny på en skola den egna viljan att sätta sin prägel på skolan med att bevara det bästa som redan finns utan att klampa i något klaver?

Till att börja med bör jag följa Kierkegaards råd om att möta den andre där den befinner sig. Det tar ett tag att ta reda på var en hel skolorganisation befinner sig, det vet nog alla som börjat på en ny skola. Min nya skola har över 2000 elever, så det finns utan överdrifter mycket att ta reda på och lära.

Samtidigt vet vi från många undersökningar att en ny rektor ofta smälter in och blir en del av den rådande skolkulturen, vilket leder till att förändringar ofta inte blir av. Rektor rättar in sig i ledet utan att ens veta om att han eller hon gör det.

Sedan är jag så fylld av att arbeta med det jag tror på, de pedagogiska idéer jag har kommit fram till leder till lärande, att jag ju vill börja jobba med dem så snart det bara är möjligt. Då kan jag bli otålig och framstå som om jag vill gå för fort fram, vilket kan leda till onödigt motstånd. Det är ju viktigt att förankra för att förändringar ska få något genomslag.

Och samtidigt kanske jag sparkar in öppna dörrar. Det är ju så att man på min nya skola säkert gör vissa saker mycket bättre än jag någonsin lyckats åstadkomma, saker jag kanske inte ens tänkt på. Att då buffla in och säga att vi ska göra på det ena eller andra sättet kan ju leda till att man undrar vad jag är för en Jeppe. Det kan vara svårt att hämta sig efter att ha blivit sedd på som en Jeppe...

Det handlar om en balansgång: lyssna, ta ett steg framåt, lyssna, förankra, ta ett steg, lyssna etc. Och hur man än gör så kommer vissa att tycka att det går för snabbt, andra att det går för långsamt och några få vet inte ens om att det rör på sig.

Men det ska bli (ursäkta ordvalet) skitkul!

Torbjörn Hanö