Rektortycket 4 - Marie-Louise Ramevik

Rektor nummer fyra i bloggstafetten Rektortycket, Marie-Louise Ramevik, tycker till om att vara rektor: 

Vi rektorer tycker om och tycker om vårt yrke, annars skulle vi inte vara just rektorer. Att få uttrycka det i Rektorstycket är fantastiskt!

För fyra år sedan började jag blogga för att ge en något mer balanserad bild av vad skola är, en annan bild än den som oftast kommer fram i media. Vi som arbetar inom förskola och skola gör dagliga underverk och gör daglig skillnad, det vet jag. Den bilden vill jag visa upp som en motpol mot den bild som blixtrar fram i media. Vi lärare och rektorer har Sveriges viktigaste jobb och vi gör skillnad!

Här kommer två inlägg från min blogg, en blogg som också vill lyfta fram ledarskapet och det mänskliga bakom massmediala katastrofrubriker. Så här tänker jag:

”Ledare och trädgårdsmästare” 11 mars 2012

Ofta tänker jag på mitt ledarskap som en trädgårdsmästare och hennes trädgård, det finns många likheter mellan dessa värv. Målet för mitt ledarskap är en prunkande trädgård där olika växter, med olika funktioner, bildar en oas för betraktaren.

I helgen har jag pillat ner lite fröer som så småningom ska ge tomater, chili och vackra stockrosor. Det är med dessa fröer som med medarbetarna. De har olika utseende och olika behov, men gemensamt för alla fröer är att de behöver god jord och god omvårdnad för att växa till starka och rikgivande växter. Mina medarbetare har också olika behov för att kunna vara skickliga i sina uppdrag och det är ibland en riktig utmaning att stötta alla i sitt individuella växande. Det duger inte att ge alla en näve hönsgödsel, somliga växter far bara illa av det.

Fruktträdsbeskärning har också stått på dagordningen i helgen. Vi har ett 10-tal äppelträd som inte blivit omskötta de senaste 15 åren. Resultatet är en härva av vattskott i varenda krona och träd som inte ger särskilt bra frukt. För mig har det inneburit en rätt så hårdhänt behandling av träden och sågen har fått göra sitt för att skapa ljus och luft i kronorna. Det har nästan gjort ont i mig när jag gått fram som värst, men jag vet ju att detta är ett måste, annars blir det aldrig någon bra frukt.

Så är det ibland att vara chef också. Ibland måste man ta fram både sekatör och såg för att få till fungerande arbetsgrupper. Det gör ont, men det är ett måste, annars blir det ingen bra verksamhet. Mitt i detta måste man också måla upp bilden av en prunkande trädgård för sina medarbetare, det som är målet för arbetet.

Jag verkligen älskar att vara både ledare och trädgårdsmästare, jag drömmer om och planerar mina trädgårdar. Min egen trädgård bjuder på många härliga och avkopplande arbetspass där jag hämtar kraft till att också orka gräva och pyssla i jobbträdgården. Jag är verkligen lyckligt lottad som får ha det så här!

”Varför blev du rektor?” 12 maj 2012

För en tid sedan fick jag den frågan, och jag har fått den någon gång tidigare, så jag har funderat lite över det. Jag tror att det är viktigt att emellanåt stanna upp och fundera över vad det är man gör, vad som driver en och vad det är man vill åstadkomma med sitt arbete.

Jag är äldst av fyra underbara syskon och har alltid tagit ledarrollen, styrt och ställt med dem. För några år sedan berättade en av mina systrar att hon var jätterädd för mig när hon var liten. Jag gick visst runt och sa: ”Ska du ha stryk, eller?”. Av detta minns jag ingenting, ännu mindre varför jag sa så. Jag har heller aldrig slagit någon, men det verkar ju ha räckt med hot ;)

Min andra syster kunde reta gallfeber på mig enbart genom att titta på mig. Jag vet inte vad det var som satte igång detta och det gick över nånstans i tonåren. Men innan dess var det en del bråk oss emellan. Alltid hennes fel, förstås! Eller förmodligen inte, vi var nog lika goda kålsupare.

Vad har nu detta med mitt ledarskap att göra? Jo, jag är övertygad om att vi formas som människor av precis allt det vi upplever. Jag fick tidig träning i att leda andra, att lösa problem på egen hand, att ta hänsyn till mina syskon och våra olika behov; egenskaper som är viktiga för en ledare.

När jag var 12 år fick jag uppdraget att ta hand om en liten söndagsskolegrupp i kyrkan. I dag baxnar jag vid tanken, men det fanns vuxna som trodde på mig och som såg mina ledarskapsförmågor. Fortsatt träning i ledarskap. Ganska snart därefter blev jag ledare för ungdomskören tillsammans med en av mina kompisar; fortsatt träning i ledarskap och samarbete.

Sen har det rullat på. Det tog ett år som nyanställd lärare så blev jag studieledare som det hette på den tiden. När jag kom till Gnesta hamnade jag i ett arbetslag där jag omedelbart kastade oss in i skolutvecklingsprojekt. Efter några år blev jag erbjuden tjänsten som biträdande rektor och ytterligare några år senare blev jag ”storrektor”, med egen skola och förskola.

Jag älskar mitt arbete. Jag drivs av att leda människor mot uppsatta mål, på ibland kringelikrokiga vägar. Jag njuter av att se medarbetare och elever växa i kunskap, förmågor och självkänsla. Jag vet att mitt arbete gör skillnad för många, och det är jag väldigt, väldigt nöjd med. Så det är inte bara på ett slumpartat bananskal jag halkat in i branschen och håller mig kvar. Det är helt enkelt en del av mitt underbara liv!

Marie-Louise Ramevik

Rektor Ramevik bloggar på http://ramevik.blogspot.com