söndag 27 maj 2012

Rektortycket 15 - Åsa Portelius

Dags för det femtonde inlägget i bloggstafetten Rektortycket, skrivet av Åsa Portelius som berättar om hur hon synliggör sitt tyckande och tänkande till medarbetare och föräldrar genom regelbundna blogginlägg som hon kallar

Rektorsreflektioner


Jag brinner för det pedagogiska ledarskapet och mina tankar kring lärande, ledande och skolutveckling kommer till uttryck genom reflektioner som bloggas internt till alla föräldrar och anställa i min verksamhet varje vecka. Många gånger har mitt fokus ifrågasatts; ska man lägga ner denna tid på skrivande? Stundtals har jag själv ifrågasatt mitt engagemang i detta ”Måste” som ska värkas fram varje fredag: tänkas över, kritiskt granskas, ifrågasättas, sättas i sammanhang, beskådas ur olika perspektiv, vridas och vändas och gärna leda fram till en klok analys på slutet. Efter tre år är jag dock övertygad om att reflektionerna har hjälpt mig att behålla riktningen framåt, på det gemensamma, på delaktighet. Reflektionerna har satt fokus på systematiken i kvalitetsarbetet och fokus på uppdraget. Här följer några utdrag ur mina Rektorsreflektioner genom åren.  Jag ser en röd tråd i de valda glimtarna. Gör du?

Skolan får inte vara en plats där man gör mer av samma, där man stångar sig blodig i meningslösa försök att lyckas. Nej, skolan ska vara en plats där försök välkomnas och frågor frodas. Att skolan ska rusta eleverna för morgondagens samhälle vet vi. Vi vet också att lärandet måste utmana våra traditionella föreställningar om vad skolan ska göra och vara, och vi vet att EUs nyckelkompetenser betonar vikten av kommunikation, digital och social kompetens, entreprenöriellt lärande och förmågan att lära att lära. I samtliga delar krävs förmåga till kritiskt tänkande, kreativa förhållningssätt och initiativförmåga. För oss som arbetar i skolan,  handlar det nu om att omdefiniera kunskapssynen och att börja i rätt ända. Inga datorer i världen skapar en bra skola för våra elever, men en bra skola kan bli ännu bättre med digitala lärverktyg och kreativa lärprocesser. Men hur gör man?

Skolan behöver koreografera för kreativitet och tänkande i klassrummet och vi vuxna måste vara förebilder. Formen kommer före vetandet i lärprocessen och det du kan tillsammans med någon annan men inte ännu själv, är första tecknet på lärande. Så läraren måste bjuda upp sina elever till dans och skapa koreografin och visa på verktygen. I ett ”tänkande klassrum” finns tid för diskussion, reflektion och frågorna som ställs är öppna, fördjupande och breddande.  Huvudet spelar roll men inte huvudroll i lärandet- utan socialt samspel!

 Inlärningen främjas också av att kroppen är aktiv: kropp och knopp hänger ihop! Genom snidandet i slöjden, sjungadet på musiken, höjdhoppet på idrotten, leken i sandlåden; genom berikande miljöer, kroppsliga aktiviteter och stimulans  påverkas hjärnans plasticitet och såväl minne som inlärning blir bättre. Hjärnan går igång på variation och det krävs uppfinningsrikedom och kreativa sätt att synliggöra lärandet för att lärandet ska bli meningsfullt och fördjupas!

Lärande är relationellt. Vi leder lärande jag och mina medarbetare. Mitt uppdrag är att coacha medarbetare till framgång och mina pedagoger coachar sina elever till motsvarande. Att coacha - att ge någon möjlighet att själv hitta svaren till sina utmaningar eller problemställningar... Vi ska alltså ge hjälp till självhjälp. Vi behöver lyssna, ha fokus på den vi lyssnar på, lyssna bakom orden, använda alla sinnen, ställa öppna frågor och visa respekt i mötet med medarbetare och elever. Det räcker nog alltså inte att strukturera för en lärande organisation - hur relationen tas om hand är avgörande för dess framgång.

Som rektor försöker jag leda lärandet genom att skapa förutsättningar för det relationella och kreativa, där lärprocesserna är minst lika viktiga som slutresultatet. I de möten som sker strävar jag efter att synliggöra mitt tänkande och min koreografi- för att inspirera och synliggöra kraften i att göra gemensamt, tillsammans. Tydlighet; fokus på mål och vision kokas alltså ihop till reflektioner som serveras till föräldrar och medarbetare varje vecka. Detta är mitt framgångsrecept, min röda tråd, för att kvalitetsarbetet och skolutvecklingen ska hållas levande!

/Åsa Portelius, Rektor och Förskolechef, Twitter: @asap74

1 kommentar:

  1. Bra idé med internt forum Jag kanske snor den :-))

    SvaraRadera