Hur tolkar vi en regel?
Jag har ett
fantastiskt spännande arbete. Jag är en av fem rektorer på en alldeles lagom
stor gymnasieskola, Söderportgymnasiet, i Kristianstad. Mitt direkta
ansvarsområde är rh-anpassad utbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. Som
riksgymnasium ska vi finnas som möjlighet för de elever som inte kan få en
adekvat utbildning i hemkommunen (den diskussionen tar vi en annan gång).
Tänkte
plocka ut en liten detalj som bara vi får lov att använda nämligen en liten
betygsfiness: ”Om en elev på grund av sin funktionsnedsättning har stora
svårigheter att tillgodogöra sig en viss del av utbildningen får rektorn, efter
det berörd lärare och eleven har fått yttra sig, befria eleven från upp till
hälften av utbildningen i en kurs enligt den reguljära ämnesplanen, utan att
antalet gymnasiepoäng för kursen minskas (utbildning enligt specialinriktad
ämnesplan)”. Gyförordningen 2010:2039 11 kap 4§
Vi kan
använda ovanstående i ämnet idrott och få en god känsla av att vi gör rätt. En
elev som på grund av sin funktionsnedsättning inte kan andas utan hjälpmedel
torde rimligtvis slippa momentet livräddning i idrottskursen och så långt kan
man ändå tänka sig att använda Pysparagrafen (SL2010:800 15 kap 26§).
Men när
vi kommer in i samhällskunskapsämnet, matematiken etc hur arbetar vi då? Hur
skiljer vi ut gränslandet där en elev har stora svårigheter att tillgodogöra
sig utbildningen (tittar man på landets betygsstatistik så förekommer detta på
fler än ställen än i Rh-anpassad utbildning) på grund av det svåra
funktionshindret.
Hur ska vi
kunna leda i bevisning att det är kopplat just till funktionsnedsättningen när
problematiken ofta kan likna så många andra elevers. Den etiska aspekten på hur
vi behandlar denna möjlighet kopplat till begreppet likvärdig utbildning känns
extra viktig enligt min mening. Vi har diskussioner kring hanterandet, vi har
ganska animerade diskussioner kring hanterandet med pedagogerna.
I ena
ringhörnan: Det är frestande att ta möjligheten när den finns framför näsan på
en. Att ge möjligheten för en elev att få klara betyget att lite döva känslan
av att undervisningen inte räckt till. Förordningstexten är inte tillräckligt
tydlig med hur vi ska säkerställa att det är på grund av funktionsnedsättningen
som eleven har svårigheter. I andra
ringhörnan: Kan vi inte leda i bevisning att det är funktionsnedsättningen som
är skäl till att eleven har svårighet kan vi ej heller använda möjligheten med
specialinriktad kursplan.
I en
nyligen framlagd utredning av Eva Wallberg (SOU 2012:24) föreslås att
möjligheten med specialinriktad kursplan ska tas bort. Jag hoppas att man tar
detta förslag. Vi kan då lägga tiden på att diskutera metod istället för
eventuellt nyttjande av särskilda paragrafer i förordningstext. ”In the future
when all is well” - Morrissey
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar