lördag 20 april 2013

Rektortycket 22 - Elsemarie Hallqvist

Elsemarie Hallqvist återkommer till Rektortycket för sitt andra inlägg, nu med funderingar, frågor och med en förhoppning att hitta rektorskollegor som vill använda Rektortycket till att hjälpa varandra vidare och våga utmana varandra.

Precis hemkommen från SETT 2013 och i veckan ska vi beställa datorer till alla elever och personal…. Äntligen känner jag att vi är på gång.

I det är inlägget vill jag ändå dela med mig lite av den frustrationen man kan känna som rektor. Nu har vi ju alla ”presenterat” oss genom att berätta hur bra vi trivs med våra jobb och vilka bra gäng vi har runt oss. Nu tycker jag att vi tar det här en nivå till och tar fram det som är svårt i vårt yrke och som vi kan behöva hjälpa varandra med.

Jag arbetar som rektor på Karolinska skolan i Örebro Jag är rektor för estetiska programmet. Elevantalet har de senaste fem åren sjunkit med 41%. Det här betyder som ni alla förstår minskade ekonomiska ramar – ett av de kanske svåraste dilemman en rektor har.

När jag startade arbetet här för tre år sedan presenterade jag mig för personalen med att säga ”Om fem år ska vi vara Mellansveriges bästa estetiska program” Sedan kom de nya elevsiffrorna och de ekonomiska sanningarna men berg är till för att bestigas och jag vet att utsikten är fantastisk när vi nått höjden!

För ett år sedan beslutade vi i ledningsgruppen att alla lärare var tvungna att ta en 100-poängskurs till för att vi skulle få ekonomin att gå ihop. Som ni förstår var det ingen som jublade. Inte vi rektorer heller! Det var ju inte ett beslut taget utifrån ett pedagogiskt perspektiv… Efter ett års försök har vi nu fått backa lite och ta bort ca. en timme i veckan i undervisning för lärarna för att de ska kunna fortsätta göra ett kvalitativt arbete.

Mitt dilemma är att det som gör att lärarna protesterar mot ökad undervisningstid är inte att de inte vill undervisa utan att alltför mycket annat tar tid. Administration i form av att skicka ut risker för elever som ev. inte når målen, skriva åtgärdsprogram, sitta i olika former av möten etc. upptar för mycket av deras tid. Dessutom ska de in och ut i olika datasystem av lärplattformar, elevfrånvaro, mail m.m som inte är synkroniserat helt enkelt därför att när man köpte elevsystemet fanns inte lärplattformar och när man startade mailen hade man inte ett närbaserat elevsystem….. Dessvärre gäller det här även för mig. Jag går från möte till möte och det handlar om än det ena och än det andra som inte berör mitt pedagogiska ledarskap utan mitt administrativa ledarskap. Det handlar om allt från hur blanketter ska se ut till var matsalen ska ligga.

Jag upplever att mina lärare gärna vill arbeta på nya sätt, de vill absolut fördjupa sig i arbetet med formativ bedömning, de vill arbeta för att fler elever ska nå målen men någonting i systemet stoppar oss. Precis som jag vill de fortbilda sig och läsa artiklar, ta del av föreläsningar på nätet etc. etc.

Jag undrar hur ni löser det här på andra gymnasieskolor Finns det någon rektor på något ”läroverk” någonstans som har hittat ett bra sätt att organisera skolan så att mer tid frigörs för lärarnas tid med elever och för de pedagogiska samtalen som för verksamheten framåt?

Jag vill prata skolutveckling med mina lärare, jag vill visa dem konkreta exempel på hur de ska kunna använda sig av 1:1 i vardagen, jag vill samtala med dem om hur vi ökar måluppfyllelsen men jag har så svårt att få till det organisatoriskt.

Jag upplever att jag som skolledare dras med i snöbollsrullningen där vi lägger på än det ena än det andra men har så oerhört svårt att se vad vi ska ta bort och hur jag i mitt ledarskap ska kunna frigöra den energi som behövs för att vi nu ska kunna ta ett riktigt avstamp och gå framåt. Ytterligare ett dilemma är att jag ibland måste våga säga nej till de politiker och högre tjänstemän som styr mig. Att som rektor ha modet att säga ”Hit men inte längre! Nu är det jag och mina lärare som ska utveckla verksamheten och ni ska bara ge oss de yttre ramarna men innehållet beslutar vi över!” Var går gränsen för vad jag som rektor faktiskt måste fatta beslut om för att också kunna stå upp och säga att jag tar ansvar för verksamheten? Vad kostar det om jag säger stopp när politiker och högre tjänstemän är inne för långt i verksamheten?

Till hösten ska jag börja med ”flippade konferenser” för att använda vår konferenstid mer effektivt och jag ska träna mina lärare i att ”våga vara oinformerad” D.v.s. våga låta kollegorna ha ett möte och besluta saker som berör dig även om du själv sitter i ett annat möte. Jag tror att det kan vara svårt då många lärare har tränats i ensamarbete och då måste man ju faktiskt ha all koll själv.

Som tur är har jag ett lärargäng som brinner för sina elever och som verkligen vill vidare men min egen utmaning blir att utstråla en sådan trygghet så att de törs hoppa och lita på att jag visste vad jag sa när jag sa att de skulle kunna flyga! Det är här jag behöver er hjälp för att hitta de former och strukturer som ska ge oss flygfart!

Ja, det här blev en blogg om rektorsdilemman – inga svar utan bara frågor. Min önskan är att vi ska kunna använda rektortycket till att hjälpa varandra vidare och våga utmana varandra. Vill ni vara med mig i det?

/Elsemarie Hallqvist

1 kommentar:

  1. Må ni nå fram till smarta lärplattformar, administrativa system och öppna lärresurser så ni kan utveckla det pedagogiska ledarskapet.

    SvaraRadera