Precis hemkommen från SETT 2013 och i veckan ska vi beställa
datorer till alla elever och personal…. Äntligen känner jag att vi är på gång.
I det är inlägget vill jag ändå dela med mig lite av den
frustrationen man kan känna som rektor. Nu har vi ju alla ”presenterat” oss
genom att berätta hur bra vi trivs med våra jobb och vilka bra gäng vi har runt
oss. Nu tycker jag att vi tar det här en nivå till och tar fram det som är
svårt i vårt yrke och som vi kan behöva hjälpa varandra med.
Jag arbetar som rektor på Karolinska skolan i Örebro Jag är
rektor för estetiska programmet. Elevantalet har de senaste fem åren sjunkit
med 41%. Det här betyder som ni alla förstår minskade ekonomiska ramar – ett av
de kanske svåraste dilemman en rektor har.
När jag startade arbetet här för tre år sedan presenterade
jag mig för personalen med att säga ”Om fem år ska vi vara Mellansveriges bästa
estetiska program” Sedan kom de nya elevsiffrorna och de ekonomiska sanningarna
men berg är till för att bestigas och jag vet att utsikten är fantastisk när vi
nått höjden!
För ett år sedan beslutade vi i ledningsgruppen att alla
lärare var tvungna att ta en 100-poängskurs till för att vi skulle få ekonomin
att gå ihop. Som ni förstår var det ingen som jublade. Inte vi rektorer heller!
Det var ju inte ett beslut taget utifrån ett pedagogiskt perspektiv… Efter ett
års försök har vi nu fått backa lite och ta bort ca. en timme i veckan i
undervisning för lärarna för att de ska kunna fortsätta göra ett kvalitativt
arbete.
Mitt dilemma är att det som gör att lärarna protesterar mot
ökad undervisningstid är inte att de inte vill undervisa utan att alltför
mycket annat tar tid. Administration i form av att skicka ut risker för elever
som ev. inte når målen, skriva åtgärdsprogram, sitta i olika former av möten
etc. upptar för mycket av deras tid. Dessutom ska de in och ut i olika
datasystem av lärplattformar, elevfrånvaro, mail m.m som inte är synkroniserat
helt enkelt därför att när man köpte elevsystemet fanns inte lärplattformar och
när man startade mailen hade man inte ett närbaserat elevsystem….. Dessvärre
gäller det här även för mig. Jag går från möte till möte och det handlar om än
det ena och än det andra som inte berör mitt pedagogiska ledarskap utan mitt
administrativa ledarskap. Det handlar om allt från hur blanketter ska se ut
till var matsalen ska ligga.
Jag upplever att mina lärare gärna vill arbeta på nya sätt,
de vill absolut fördjupa sig i arbetet med formativ bedömning, de vill arbeta
för att fler elever ska nå målen men någonting i systemet stoppar oss. Precis
som jag vill de fortbilda sig och läsa artiklar, ta del av föreläsningar på
nätet etc. etc.
Jag undrar hur ni löser det här på andra gymnasieskolor
Finns det någon rektor på något ”läroverk” någonstans som har hittat ett bra
sätt att organisera skolan så att mer tid frigörs för lärarnas tid med elever
och för de pedagogiska samtalen som för verksamheten framåt?
Jag vill prata skolutveckling med mina lärare, jag vill visa
dem konkreta exempel på hur de ska kunna använda sig av 1:1 i vardagen, jag
vill samtala med dem om hur vi ökar måluppfyllelsen men jag har så svårt att få
till det organisatoriskt.
Jag upplever att jag som skolledare dras med i
snöbollsrullningen där vi lägger på än det ena än det andra men har så oerhört
svårt att se vad vi ska ta bort och hur jag i mitt ledarskap ska kunna frigöra
den energi som behövs för att vi nu ska kunna ta ett riktigt avstamp och gå
framåt. Ytterligare ett dilemma är att jag ibland måste våga säga nej till de
politiker och högre tjänstemän som styr mig. Att som rektor ha modet att säga
”Hit men inte längre! Nu är det jag och mina lärare som ska utveckla
verksamheten och ni ska bara ge oss de yttre ramarna men innehållet beslutar vi
över!” Var går gränsen för vad jag som rektor faktiskt måste fatta beslut om
för att också kunna stå upp och säga att jag tar ansvar för verksamheten? Vad
kostar det om jag säger stopp när politiker och högre tjänstemän är inne för
långt i verksamheten?
Till hösten ska jag börja med ”flippade konferenser” för att
använda vår konferenstid mer effektivt och jag ska träna mina lärare i att
”våga vara oinformerad” D.v.s. våga låta kollegorna ha ett möte och besluta
saker som berör dig även om du själv sitter i ett annat möte. Jag tror att det
kan vara svårt då många lärare har tränats i ensamarbete och då måste man ju
faktiskt ha all koll själv.
Som tur är har jag ett lärargäng som brinner för sina elever
och som verkligen vill vidare men min egen utmaning blir att utstråla en sådan
trygghet så att de törs hoppa och lita på att jag visste vad jag sa när jag sa
att de skulle kunna flyga! Det är här jag behöver er hjälp för att hitta de
former och strukturer som ska ge oss flygfart!
Ja, det här blev en blogg om rektorsdilemman – inga svar
utan bara frågor. Min önskan är att vi ska kunna använda rektortycket till att
hjälpa varandra vidare och våga utmana varandra. Vill ni vara med mig i det?
/Elsemarie Hallqvist
/Elsemarie Hallqvist
